Lika bra att passa på..

Vaknade 3:30 idag.. Klockan (dvs mobilen) var satt på väckning 4:20, så det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig (speciellt inte när jag kom isäng efter tio igår kväll). Efter en kvart bestämde jag mig för att det var lika bra att gå upp istället för att somna om och gå in i djupsömn och vara skittrött när man väl kom upp igen.

Så vad gör man med en halvtimme extra vid fyra på morgonen?
Tja, betala räkningarna måste man ju göra oavsett, så varför inte passa på? Så nu har jag betalat dem (och till och med valt att betala tre av de fyra återstående betalningarna för i år till CSN, dvs två för augusti och en för november). (Ja, de fick för sig att från och med i år skulle jag betala dubbelt så mycket som tidigare år, genom att dela upp det på två olika lån - jättekul!)


Vad mer kan man säga när man ändå håller på?
Har kommit två tredjedelar in i The Magician's Apprentice så det är knappt 200 sidor kvar, vilket väl betyder att jag lär läsa ut den på jobbet eller ikväll.

Jo, och så har jag lyckats med något exceptionellt: Jag har lyckats gå upp i vikt! (Jodå, det är en positiv sak, make no misstake!) Nu väger jag typ tre kilo mer än de senaste.. ehm.. åren?

On another note, jag har fem "gråa" glas från McDonald's.


Hmm, ja, det få räcka. Kan ta och göra mig klar för jobbet nu istället. Ha're bra!

Ps (kl 5:05). Blir att lämna jackan hemma idag - det är redan 18 grader varmt ute enligt min termometer jag köpte på Ica igår. Ds.

Bästa årstiden?

Svårt att bestämma sig för vilken årstid man tycker bäst om. Vintern har ingen snö, våren är mest slask, hösten mest regn och rusk. Och sommaren då. Jodå, visst börjar det bli varmt nu till slut, och det är ju trevligt.

Men allting har ju en baksida.
Förutom värme (när det inte regnar, förstås) får vi på sommaren massa otyg man gärna klarar sig utan. Getingar, flugor, bromsar, knott, fästingar och så förstås de mest ondskefulla varelserna i världen (näst efter Bill Gates): Myggen.

HATAR myggbett. Har hela smalbenen proppfulla av dem (resultatet av trekvarts-byxor, antar jag). Usch!

Vintern må sakna snö och bara vara allmänt kall och mörk, men man slipper i alla fall mygg. Våren må vara slaskig, men den leder till ljusare och varmare tider, och man får härliga vårdofter när blommor och annat tittar fram.

Hösten är dock fortfarande mest mörk, och det enda positiva där är väl lite färgranna löv och att myggen ger sig av. Och det senare är ju inte så dumt, förstås.

Pizza för somliga...

Hemskt väder idag. Varmt och jäkligt. Sol dessutom. Skönt att man sitter inomhus.. med två stora fönster mot söder och en AC som inte funkar. Fläktarna går varma. Ganska bokstavligt talat, för de rör bara runt varmluften lite.

Men nu är magen i alla fall nöjd. Beställde en panpizza med mozzarella, "oxfilé" (påminner mer om kebabkött i konsistensen), lök, skivade tomater och bearnaisesås. Kan väl inte påstå att det var den mest fantastiska pizzan jag ätit i mitt liv, men jag antar att man inte ska klaga; man kunde ju ha haft utgången mjölk med flingor som vissa andra, men jag tänker inte nämna några namn, eftersom någon (som förespråkar viss anonymitet) antagligen kommer komma ut och slå mig då (våldsam människa, men säg det inte högt!).


Nej, nu ska jag jobba vidare (det vill säga läsa vidare i The Magician's Aprenctice, men det är typ samma sak).

Hemma igen..

Ja, då var man hemma från skärgår'n igen. Strålande fint väder både idag och igår, midsommar var riktigt fint till nå'n gång framåt eftermiddagen då vädergudarna valde att blöta ner ön fullständigt.

Igår blev det som sagt ganska mycket dricka, betydligt mycket mer än någon av de andra dagarna och jag fick erkänna att jag faktiskt drack mig full för en gångs skull (har faktiskt bara hänt några få gånger i mitt liv). Ser ingen glädje i att dricka mig full, eftersom det knappt gör någon skillnad annat än att jag sluddrar, får sämre balans och till slut så spyr man upp skiten (och gör man det inte får man en ordentlig baksmälla da'n därpå, i synnerhet om man inte druckit vatten också). Jag fick ingen baksmälla alls imorse. Vad det innebär låter jag förbli osagt, men jag var glad att jag var tillräckligt klar i huv'et för att veta var jag hade tandkrämen.

Nattens inlägg nedan låter jag förbli oredigerat. En liten miss blev det visst, men det får jag nog anse vara godkänt med tanke på att jag skrev det på mobilen och som sagt var rätt full vid det laget.


Och jag känner mig faktiskt inte sjuk, trots att jag delat tält (stort tält ståendes på ordentligt trägolv) med tre stycken som var jätteförkylda och se'n ytterligare några som kände sig lite halvkrassliga. Klarar jag mig trots det är det nog lite av ett under.


Sammanfattningsvis om midsommarhelgen:
Det var inte så mycket folk som det brukar bli (detta på grund av att vädret förutspåddes bli kallt och regnigt, vilket stämde ganska bra vissa dagar) men det var trevligt. Inte perfekt, men det var helt okej. Jag har nog dessutom lyckats få lite färg, vilket är klart trevligare än en ond rygg som jag också lyckades få efter att ha legat konstigt på madrassen en av nätterna.

Nu tänkte jag göra en raid till köket och se om man har nå'nting ätbart hemma (frysen bör ha något om inte annat).

Full..

Okej, jag erkänner: jag är full.

Jag sätter en markant gräns mellan "full" och "påverkad", men idag lyckades jag få i mig tillräckligt mycket för att bli full. Antagligen inte mycket till en ursäkt, men det berodde på en drinklek som resulterade i alldeles för mycket vin för min del. (Om jag trotds detta lyckats hålla mig till korrekt svenska förtjänar jag fan ett pris!)

Nej det får fan räcka för nu...

90-årsfirande

Kom hem från Karlstad i fredags och dagen därpå trängde jag in mig i pappas lilla bil tillsammans med mina två bröder, en av dessas bättre hälft samt en liten hund. Det bar 10 mil norrut till min käre farfars landställe för att fira att han fyller 90 år (vilket han gör idag, för övrigt).

På plats för att fira var mina tre fastrar, vilket betydde att alla farfars barn var samlade. Där var också alla mina sju kusiner från pappas sida, vilket betydde att samtliga barnbarn var samlade, och utöver dessa fem barn, det vill säga alla farfars barnbarnsbarn utom två. Sammanlagt blev vi 43 personer och tre hundar.

Regnet upphörde sällan mer än en halvminut i taget, men det blev trots det en riktigt trevlig tillställning och jag lärde känna några av mina kusinbarn som jag inte träffat många år. (Bland annat var ett en sexåring som jag bara hade träffat när han var nyfödd, och en flicka som snart fyller sex år som jag inte hade träffat alls.)


Men det var jättekul att träffa allihop igen. Vissa av dem kände jag knappt igen, andra hade knappt ändrats alls. Jag råkade visa mina färdigheter i att prata som Kalle Anka, vilket resulterade i att jag hade de båda sexåringarna på mig resten av kvällen och halva da'n därpå, men det var bara roligt.

Jag och två urmysiga busungar.

(Kanske en halvtimme efter att ha träffats för första gången.)

Önskar man kunde träffa släkten oftare - släkten på pappas sida är jättemysig att vara med. (Inget ont om den på min mammas sida, men den den kan bara inte mäta sig med pappas sida vare sig i storlek eller i hur trevligt man har i deras sällskap.)

På sönda'n var det hursomhelst hemgång, och på månda'n blev det lite alkohol-inköp inför midsommar, en sväng till SF-Bokhandeln för att köpa en bok, och jag hann också få tag på ett par nya skor (mina gamla köpte jag i USA för 15 dollar för tio år se'n - klart prisvärda skor, men de har nog gått klart sina mil vid det här laget).


Igår åkte jag ut till Grinda tillsammans med två kompisar. Mellan oss hade vi antagligen ett halft ton packning (inklusive mat för resten av veckan både för oss och de som skulle tillkomma), men vi fick ut det i alla fall. Eftersom jag ska jobba imorgon (dock bara 5½ timme, men i alla fall) åkte jag hem med sista båten idag och åker se'n ut imorgon igen för att fira midsommar med vänner och bekanta. (Finns ingen bättre midsommar än den som firas på Grinda, bara så ni vet!)

Nåja, nu tänkte jag slänga i mig lite mat och gå och lägga mig. Ska upp tidigt imorgon för att jobba.


Trevlig midsommar!

Sola i Karlstad

Några dagar har passerat här i Karlstad. Solen lyser inte ständigt, men nog har jag utsatt mig för lite sol i alla fall. Har ju ingen dator här, så det blir ju automatiskt att an vistas lite mer ute. Det enda internet jag har just nu är i mobiltelefonen, så det får bli lite mindre bloggande, om ni ursäktar.

Verkar som om min kropp behöver ta igen sig lite. Två da'r i rad har det blivit tolv timmars sömn (om än med ett eller ett par korta uppvaknaden emellan). Det är ju inte normalt att en vuxen människa ska behöva sova så mycket. Nåja, det lär väl inte bli nå'n vana, direkt, men kanske jag ska se det som ett tecken på att jag borde äta nyttigare och kanske lite mer regelbundet (och några extra kilon skulle nog inte heller skada).

Nej, hade nog inte så mycket intressant att säga, och att skriva på mobilen är klart jobbigare än att sitta vid en dator..

Ha're bra!

Katter..

Tänkte jag kunde slänga in ett Youtube-klipp åt Linda och andra kattgalna människor.. :)

Dumt att va' dum om man är smart

Vad är det för vits med att vara smart om man se'n glömmer bort att man har varit det?

Med risk för att verka tjatig, handlar det återigen om det förbannade tåget och bokningsnumret. Fick som sagt ingen SMS-bekräftelse, och tydligen hade jag ju tappat bort mailet, så jag visste inte varken tid eller koden för att hämta ut biljetterna.

Men nu idag såg jag på mobilen att jag varit klurig nog att skriva in i kalendern både tid för avresa och bokningsnummer. Skitbra! Synd att jag var dum nog att inte minnas det när jag hade behövt det. -.-

Ehum..

Ja, nu var inlägget nedan inte helt korrekt. Imorgon jobbar jag ju som vanligt, och jag lämnar sta'n först på lördag. Hmm, borde kanske gå och lägga mig istället. -.-

Oupz..

Hade köpt tågbiljetter för Karlstad till imorgon, men var lite osäker på exakt vilken tid jag hade bokat. Men det ska ju inte vara några problem - bara att gå in på mailen och kolla vad bokningserkännandet säger.

Om jag hade haft något, vill säga.

Tittade igenom flera gånger, kollade till och med skräpposten (där det aldrig hamnat tidigare) och provade till slut att söka efter det, men fick bara svaret att jag inte fått något från SJ se'n i februari eller vad det nu var..

Ja, biljetten är ju betald, och tåget går imorgon bitti, men jag bör veta när, innan jag står där och det vore inte helt fel att hålla i en biljett när man kliver på tåget.

Lyckligtvis var det inte svårare än att ringa till SJ och fråga vad jag hade för bokningsnummer, och det räckte med att jag uppgav mitt mobilnummer (som jag angett i min beställning). Men om jag nu inte tänkt på det här förrän några timmar senare, då kundtjänst säkerligen skulle ha stängt, hur hade det då gått? I synnerhet om det hade varit ett tidigare tåg ett 8:29 som det nu var, då ingenting lär ha varit öppet före avresa? Borde ha haft både ett mail som inkluderade mitt bokningsnummer (har jag lyckats radera det med all annan skräppost?) en sparad printscreen och ett SMS med bokningsnummer. SMSet vet jag att jag inte fick, och var därför rätt säker på att jag sparade en printscreen av bekräftelsesidan, men den hittar jag i alla fall inte.

Nu tänkte jag diska lite - blir så mycket trevligare att komma hem och slippa se att köket är ett fullständigt kaos. Blir borta nästan en vecka, och när jag kommer hem har jag bara en kväll innan jag åker iväg 10 mil norrut för att fira Farfar som fyller 90 veckan därpå, för att se'n komma hem och ha en ledig kväll innan man ska till Grinda och fira midsommar.

(Hur det blir med bloggande de närmaste två veckorna lär väl visa sig, men har ju inte så många som följer än, så ni överlever säkert. Troligen loggar jag väl in via mobilen och skriver nå't kort, men vi får se, som sagt.

Ha're bra!

Mmm, gott..

Sitter och smuttar på ett glas vin till. Svårt att låta bli, för det är väldigt gott, och så fånigt lättdrucket att det kan drickas nästan som saft (vilket det också ser ut som). De Bortoli må vara ett rosévin, så jag stämplas väl som mes bara av det, och det blir väl inte bättre av att kartongen är babyrosa, men det är väldigt gott! (Däremot passar det inte alls lika bra till en smakrik kötträtt, eftersom det då försvinner helt, men som ett nå't att dricka framför datorn eller TVn är det helt perfekt.)

Britain's Got Talent har fått en vinnare

Verkar som om jag håller på att bli frisk igen, men inte riktigt där än. Tror i alla fall inte att jag med gott samvete kan stanna hemma från jobbet på fredag, men vi får väl se.

Idag har jag bara tagit det lugnt, beställt lite filmer på Discshop (passa på när man har lite pengar, så att man kan råda bot med den lyxen?) men jag fick väl säkert inte iväg beställningen före fyra, så de lär väl inte ramla in i brevinkastet förrän på fredag. Som tröst slängde jag in en film i spelaren och satt och softade lite med ett glas vin..


Britain's Got Talent har fått en vinnare, vilket de flesta säkert redan känner till. (Vill ni inte veta mer om hur det gick rekommenderar jag starkt att ni slutar läsa här!) Vid det här laget har väl alla hört talas om Susan Boyle och hennes första minst sagt oväntade framträdande. Hon slog sig direkt upp bland en av mina två favoriter, där den andra var lilla 10-åriga Hollie Steel och hennes fantastiska, måhända unga, sångröst (älskar avstlutningen efter 1:11!). Diversitys första uppträdande såg jag inte förrän efter att fastnat för dem i deras superba framträdande i semi-finalen. Helt plötsligt hade jag tre huvudfavoriter. Susan Boyle sjöng inte superrent i början av sitt framträdande i semi-finalen, men fick ihop rösten snart nog och visade samma kvalité som gjorde henne så känd världen över. Stackars lilla Hollie Steel tappade bort texten i semi-finalen och var den mest ledsna 10-åringen i världen ett tag, i synnerhet då hon fick höra att hon inte skulle ha tid för ett till försök, men de löstes senare och i finalen var det en helt annan person som stod på scen, självsäker och med en obeskrivligt mogen röst för en så ung kropp.

Alla tre gick förstås till final (jag skulle väl inte välja att favorisera någon som inte förtjänade åtminstone en finalplats?!) men vinnaren blev till slut Diversity, och jag kan inte annat än hålla med - de var helt suveräna, och att se'n, efter att ha annonserats som vinnare, gå upp och göra om samma program en gång till utan minsta felsteg gör bara att det känns än bättre att de vann. De var suveräna i alla sina tre uppträdanden och inget av dem var det andra likt - diverse, helt enkelt, precis vad man gärna ser i en tävling som denna.

För den som är intresserad länkar jag alla tre i alla deras tre framträdanden här nedan:

Susan Boyle
Auditition
Semi-final
Final

Hollie Steel
Audition
Semi-final försök 1
Semi-final försök 2
Final

Diversity
Audition
Semi-final
Final:


Slut för idag. (Nope, inga syniska kommentarer idag, men om ni har tur kanske jag kommer på nå't till imorgon.)

Orka bry sig!

Återigen en natt med flera uppvaknanden, men somnade om varje gång i alla fall. När det se'n var dags att stiga upp (klockan stod på 04:20) kände jag mig inte alls särskilt bra (läs: frisk). Utöver gårdagens snuva kände jag mig febrig, så jag ringde arbetsledningen vid fem för att meddela dem att jag var sjuk, men eftersom jag själv insåg att det skulle skapa stora problem om jag inte kom i början av da'n i alla fall, förklarade jag att jag skulle vara på plats till klockan sex och se'n vänta på avlösning så snart som möjligt. (Nå'nstans kände jag väl på mig att den skulle dröja, om ens infinna sig alls, men mitt samvete tillät mig inte att lämna jobbet på två av normalt fyra personer på jobbet, så jag åkte iväg.)

Ja, min manliga intuition slog naturligtvis inte fel. Hade rätt i både det faktum att jag nog inte borde jobbat som jag kände mig (även om snuvan var klart bättre idag än igår) och i det faktum att avlösning dröjde. Normalt sett jobbar jag 6-18, nu blev det 6-16:30.. Aja, jag dog inte idag heller.


Dagens fundering:
Vad beror den här kändishysterin på?
Dels försöker folk bli kända på det mest sjuka sett ("kolla, jag är nörd och har noll koll på min kropp, jag kan vara med och spela i fotboll på TV och göra bort mig" eller "kolla vad äcklig jag är - jag får väl va' med på TV?" eller "jag är en fullständig bitch - låt mig få bli känd för det" och så vidare). Men se'n har vi ju också alla som läser om dessa miffon och följer deras liv. "Men gud, har de där två ett hemligt förhållande!" Eller: "Ointressant kändis nummer ett har gjort slut med ointressant kändis nummer två - WOW FÖRSTASIDESNYHET!!" Vafan, har man inget eget liv att bry sig om? Det är väl en sak om man känner personen i fråga såpass väl att man har orsak att följa vad som händer i dennes liv, men när det är en person man aldrig har träffat eller kommunicerat med och aldrig någonsing kommer träffa eller kommunicera med, varför bry sig om vem personen är ihop med, eller vad de gjorde på den heta hotellnatten tillsammans?

Utöver dem har vi alla sorgliga kändisar som börja känna sig lite för lite kända, så de måste starta nå'n jäkla dokusåpa för att kunna göra sig själva mer aktuella igen och samtidigt locka fram en massa andra idioter som vill bli kända för att de är de inte kan sjunga, för att de är vidriga på alla sätt och vis, för att de är totalt oallmänbildade, för att de är fullständiga nördar eller för att de är så oerhört alldagliga att man kan bli känd ändå.

Behöver jag nämna att jag aldrig skulle köpa en Se&Hör, Hänt i veckan eller sätta mig och titta på en dokusåpa (i alla fall inte utan någon jag håller mycket av och som absolut tycker att man borde se det).


Nej, nu har jag varit synisk nog för idag. Ha're bra!

Ps. Har lagt till ett Youtube-klipp i slutet på bloggen. Den delen kommer uppdateras lite då och då när jag hittar någonting nytt, eller om jag helt enkelt skulle tröttna på det aktuella klippet.. Har tankar på att ha en liten historik med länkar till tidigare klipp, men det visar sig. Den som lever får se.

Ny layout..

Dagen i kort: Snorig.
Hade lite halvsvårt att somna igår kväll beroende på att jag vaknade till av irriterande nysningar varje gång jag var på väg att somna, och vaknade dessutom flera gånger under natten med minne av abstrakta drömmar. Senaste gången lagom till att väckarklockan ringde nå'n minut senare, så det var ju bara att gå upp. Förkylningen har sedan sett till att vara konstant närvarande och inte låtit min stackars näsa få vara ifred många minuter - jag har droppat som en trasig vattenkran hela da'n.

Men det hindrade mig inte från att försöka komma fram till hur jag skulle göra för att piffa upp bloggen lite. Eftersom jag inte hade någon som helst koll på hur man ens använder en bild som bakgrund, har jag varit inne på andra sidor och letat i källkoder tills jag hittade något som tycktes ha något med bakgrundsbilder att göra. Fick dessutom klart för mig hur man får den att ligga still även när man scrollar ner på sidan (vilket jag hade som ett krav med tanke på bilden jag tänkte använda).

Det var den lättare biten, men se'n hade jag lite tankar på att försöka få rutorna med text att bli halvtransparenta, och det tog desto mer läsning på sidor där jag inte fattade mer än det som var mest basic. Att det se'n verkade vara lite olika typer av kodningsspråk på sidan jag letade på och på den jag skulle använda skiten på, gjorde ju inte saken bättre. Till slut ansåg jag ändå att jag hade tillräckligt med information för att kunna göra ett försök när jag väl kom hem (hade inte tillgång till schackbilden på jobbet).

Så när jag efter tolv timmars arbete pallrade mig hem var jag nyfiken på hur det skulle bli.

Ja, inte som det var tänkt i alla fall!
Men skam den som ger sig. Läste lite här, provade lite där, chansade lite här, testade lite där, klippte och klistrade, gjorde om, provade lite annat, och till slut så fick jag ett resultat som nästan var det jag var ute efter.

Nästan.
Bilden jag slängde upp på Photobucket var för liten, och det tog mig åtskilliga försök fram och tillbaka innan jag insåg att det förstås var Photobucket själva som dragit ner storleken. Då behövde man en annan sida att slänga upp den på. Provade picassa (tror jag det var). Visst, där kunde man zooma in den så att den blev större, men inte länka till den, så det var ju också kört. Att ladda upp den på Blogger.com verkade inte vara ett alternativ. Ah! Jag har ju tillgång till upp till fem hemsidor på Comhem! Loggade in på mina sidor och skaffade en.

"Information skickas med post och böra vara dig tillhanda inom två arbetsdagar."

Vänta på att få hem informationen på posten? Glöm det! När jag skickade efter en email-adress tog det över en vecka och inte deras "två dagar". Men strax innan jag gav upp och ringde en kompis och frågade om hjälp hittade jag en plats att få upp bilden i fullformat, och det var dags att spara den nya layouten.

Men jag har fått kompromissa lite - bilder och text har också blivit halvtransparenta, och bilden stämplades med en adress till sidan jag la' upp den på, men det får vara så tills vidare. Nu är den helsvarta bakgrunden borta och har fått lite mer färg i form av bilden jag tog hösten 2005.

Kan förresten tillägga att bilden är i upplösningen 1600x1200 pixlar, så har ni lägre upplösning på skärmen lär den bli lite beskuren. Skulle också, apropå bilden, vilja påpeka att den i övrigt är 100% oredigerad, förutom mitt namn, den fula stämpeln som Pyzam spikade fast och att den är beskuren från sin ursprunliga storlek. (Ja, jag är nöjd med den, så jag skryter lite...)


Nu tänkte jag äta min pizza innan den blir kall, och se'n blir det sängen; ska upp halv fem imorgon också. (Vad skönt det är att jobba tolv timmar när man får gå upp så tidigt och se morgonsolen...) -.-

(Ja, jag vet att jag skriver för mycket, men det är min blogg, så jag gör som jag vill.)


Dagens fundering:
Varför är folk så förbannat intresserade av att bli kända för att de är dumma i huv'et?

*suck* Folk är idioter.