Skam den som ger sig

Igår ringde arbetsledningen i hopp om att de kunde lura mig till att sitta på receptionen på GM. (Och lättlurad som jag är, gick jag ju på den, förstås.) Till saken hör att jag inte suttit här på närmare ett år, eller nå't, så man kände sig ju lite ringrostig. Problemen började redan då jag skulle logga in på datorerna och fick höra av mig till arbetsledningen som artigt, men ointresserat dirigerade mig vidare till herr AC som fick hjälpa till. (Ville ju inte ringa och väcka stackars J så tidigt på morgonen om hon nu är sjuk.)

Men det löste sig. Se'n kom det där med postsorteringen. Efter att ha varit borta härifrån såpass länge är det väl bara att hoppas att högst hälften av allting hamnat i fel fack, men än har ingen kommit ner och beklagat sig.

Att däremot försöka få iväg ett kuvert med FedEx visade sig klart mycket mer besvärligt. Först hittade jag inte kundnumret. Sedan nollställde sig blanketten (jag internet-blanketten, förstås). Och inte bara en gång, utan säkert fyra-fem gånger. När jag se'n försökte ringa FedEx gick det bara fram en massa toner. Så det var bara att fortsätta kämpa. Efter kanske en 5-10 försök kom jag fram (efter typ två signaler). Jag förklade vad jag ville göra och vilket problem jag hade. Just som han förstått vad problemet var sa han nå't i stil med "jaha, men då gör du så att..."

Där dog luren.

Kul!
(Tror det är glapp i batteriet, så den startar om.)

Provar att ringa från den fasta luren istället.
Bara signaler.
Ringer igen.
Och igen. Och igen. Och igen, och igen och igenochigenochigen.

Bara signaler.

Efter ett otal försök senare kommer jag till slut fram, lyckas beställa ett bud och skiter fullständigt i den förbannade internetblanketten. (Jag meddelar också att det var svårt att komma fram, varpå jag får svaret "jo, vi har haft lite problem med våra telefoner idag" - NÄHE?! - och en ursäkt för det hela.)


Visst är det bekvämt att vara beroende av all denna icke-fungerande teknologi! (Nu ska ni inte tro att jag har något emot utveckling, men när det bara strular leder det till fullständig frustration och svåremotståndliga impulser som att kasta skiten i väggen.)

Nåja, nu tänkte jag läsa vidare i The Host. (Den har gått från riktigt skum till riktigt bra; låg och asgarvade i sängen igår kväll innan jag släckte lampan.)