Så har jag då läst ut The Host. Den var skitskum i början, och de första 5-10 sidorna var jag nästan på väg att ge upp direkt. Efter kanske 20-30 sidor började jag tro att det fanns hopp.
Och lite på den vägen var det. Boken växte (kan man säga så på svenska? - blir ju inte samma sak som "it grows on you" men det är det jag menar i alla fall). Så småningom låg man och asgarvade stundvis, medan andra delar var så starka att man nästan fick tårar i ögonen.
Skulle jag då rekommendera den?
Absolut! Inte den bästa boken jag läst i mitt liv, men de senaste fyra åren har jag också läst ganska mycket (innan 2005 i stort sett ingenting, förvisso). Det är inte en typisk "jorden blir invaderade av utomjordingar" eller "jorden har exploderat och livet forstätter miljontals ljusår ut i rymden". Det första är förvisso en del av bokens handling, men den är väldigt speciell. Att försöka förklara vad den handlar om får den nog bara att låta som en riktigt dålig science-fiction-rulle, så jag borde väl inte ens försöka. Men Ni får helt enkelt lita på mig; det var en bra bok. :)
Nu blir det väl att kämpa sig vidare genom Darkspell som jag gjorde en paus i efter midsommar (vilket betyder att jag har läst två väldigt olika böcker à 600 sidor (drygt) på cirka två veckor). Får väl se om jag orkar komma igenom Darkspell, eller om jag hittar nå't nytt (igen) som stjäl min tid.
Ha're bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar