Börjar dåligt..

Kan inte direkt säga att dagen började så bra.. Vaknade till en gång mitt i natten, men somnade i alla fall om, så det behöver knappt nämnas. Se'n när man så småningom går upp på förmidda'n (sovmorgon idag) hade jag djävulskt ont i nacken. Inte för att jag vet hur nackspärr fungerar, känns, eller vad man gör åt det, men jag skulle nog påstå att jag har nå't åt det hållet, om än inte lika illa. Jag kan vrida huv'et åt höger kanske en 70 grader eller så. Längre går inte utan att det gör skitont. Åt vänster tar det stopp redan efter typ 30 grader. Längre än så, och nacken skriker om att få ett barmhärtigt nackskott för att få slut på lidandet.

Men det var ju bara vad jag insåg de första minuterna av min dag. Det slutade ju inte där direkt. Skulle gå ut med hunden och en våning ner stiger de på ett par damer som klämmer in sig med tvättkort och hela skiten i den minimala hissen som tar högst 4 personer. Hunden är livrädd för det mesta, så när en av dem plötsligt tappar en flaska mjukmedel på golvet får han panik och pissar och skiter ner hissen. Kul, kul.

Bara att åka upp igen, använda skitpåse för att bli av med korven, och se'n låsa upp för att hämta några meter hushållspapper. Under tiden åker förstås hissen ner, så man får vänta på att den kommer upp igen. Trycker upp hissen på nytt, torkar upp pisset, går in och slänger i en soppåse som jag se'n förstås slänger i sopnedkastet för att slippa lukten av det.

Trycker upp hissen ännu en gång. Efter ett tag kommer den ner med en gammal dam med rullator. Sa jag att hunden är rädd för typ allt? Saker med hjul tillhör kategorin som leder till panikångest, så hon fick åka själv. Hon skulle visst bara en våning ner, men där står nå'n annan som väntar på att få åka ner. Och nere på bottenplan väntar förstås nästa djävel på att få åka upp någon våning ovanför mig, där han håller hissen ett tag innan den släpps ner till oss.

Jag stod fan i trappuppgången och väntade på hissen i totalt 5 minuter eller nå't. Askul!


Men vi kom ut till slut, och jag envisas fortfarande med att ta samma väg upp över ett litet berg där snön nu gick upp till knäna på mig när jag pulsade fram före hunden (som förstås inte ens bottnar när det är så djupt med snö, och måste följa mig i fotspåren). Men djupsnön var ändå något positivt, så det är inget jag klagar på, tvärtom. Djupsnö är kul (när man inte behöver pulsa genom den på väg till jobbet, men ut med hunden är det kul).

Kommer hem, äter lunch, kommer fram till att jag inte hinner med en riktigt så tidig buss som jag tänkt mig, men skulle ändå hinna med en så att jag hade tid att köpa lite julklappar innan jobbet.

Mmmhm. Eller hur. Tror du att bussfan kommer? HA! Inte en chans. Efter en drygt tio minuter inser jag att den inte behagar dyka upp, och utnyttjar att jag har råkat höra portkoden till trapphuset närmast busshållplatsen, där det i alla fall är något varmare än 7 minusgrader. Där står jag sedan tills nästa buss dyker upp (någon minut försenad den också, men den kom i alla fall).

Stängde för övrigt takfönstret på busshelvetet också, eftersom inte en djävel gör det om inte jag gör det. (Folk är idioter, glöm inte det.)

Pendeln var förstås lite sen den också, men eftersom jag ändå inte skulle hinna köpa julklappar nu, hann jag i alla fall i god tid till jobbet.


Apropå pendeltåget såg jag ytterligare en ny ursäkt till försening. Man har ju hört om "spårfel", "vagnfel", "datorfel", "el-fel", "värmefel", "hala spår" (och olycka förstås, men det godkänner vi) och lite annat som jag för tillfället inte kommer på. Nu skyllde de på "bro-fel", så lite nytt på den fronten i alla fall.



Näpp, nog för den här gången. Nu tänker jag sitta här och tycka synd om min förbannade nacke.

Ha're bra!