Sitter på jobbet och läser bok två i "The Dresden Files" av Jim Butcher. Tänkte citera en bit som på ett suveränt sätt beskriver hur det är att ha katt. Harry Dresden har en katt han kallar Mister.
(Här beskrivs hur han hittade katten.)
"I found him in a dumpster one day when he was a kitten and he promptly adopted me. Despite my struggles, Mister had been an understanding soul, and I eventually came to realize that I was a part of his little family, and by his gracious consent was allowed to remain in his apartment. Cats. Go figure."
Beskrivningen av hur katten adopterar honom, inte tvärtom, och hur Harry Dresden fick bo kvar i kattens lägenhet (trots att Dresden förstås bodde där långt innan han hittade katten) är rätt talande. Om man har eller någonsin har haft katt, känner man nog igen sig lite. Katter är alltid lite "Master of the house", i alla fall uppför de sig oftast så.
Nej, nu ska jag läsa vidare. (Jobbar hårt här som vanligt.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar