Steve!

Jag tror inte på övernaturliga fenomen såsom andar, magi, tankeläsning eller gudar (oavsett religion). Det känns liksom inte som om det är realistiskt med något som inte följer de naturliga lagarna. Jag kanske borde kolla upp exakt vad ordet betyder, men jag brukar inte kalla mig själv "ateist", eftersom jag inte hävdar att Gud inte existerar (jag kan ju inte bevisa varken det ena eller det andra) jag ställer mig bara extremt tveksam till att det finns någon gud, och då tror jag att jag blir agnostiker. Jag tror inte att det finns någon allgod, allvetande varelse som vakar över oss. Nej, om jag skulle tro på något högre väsen skulle det vara en illdådig jäkel.

Vi kan kalla honom Steve.

Steve är en elak sate som ibland ger sig fan på att göra livet surt för någon (mer eller mindre) oskyldig stackare. Inatt gav han sig på mig. Jag hade varit duktig nog att lägga mig strax före nio på kvällen (vilket optimalt skulle resultera i 7 timmar sömn). Dessutom lyckades jag somna nästan med en gång, vilket ju var trevligt. So far so good.

Men det vore ju för bra för att vara sant om jag verkligen fick sova hela natten. Det tyckte i alla fall Steve som såg till att telefonen ringde tjugo i elva (kompis som trodde jag jobbade först imorgon). Efter ett kort telefonsamtal somnade jag om. Trevligt. Det tyckte inte Steve. Jag vaknade igen strax efter midnatt.

Och se'n somnade jag inte om.
Låg och vände mig fram och tillbaka. För varmt. För kallt. Kudden kändes obekvämare än vanligt. Ibland lyckades man hamna i en perfekt balans av varmt och kallt, och dessutom bekvämt. DÅ kommer Steve och ser till att det såklart börjar klia nå'nstans. Man kämpar emot ett tag, men det resulterar ju bara i att irritationen nere på vaden växer och det känns som om Steve sticker in en nål i benet på en. Och då måste man ju klia tillbaka. Efter det kan man ju ge sig faan på att det inte går att hitta tillbaka till balansen där man hade det bra och skulle kunna ha somnat om.

Efter drygt 2½ timme gav jag upp. Klockan var 2:40 och jag erkände Steve som vinnare och insåg att det inte skulle bli nå'n mer sömn. Så jag drog igång datorn och vattenkokaren. Fick bli att sitta och se på en anime på nätet och dricka kaffe ("Red Cup" från Nescafé). När klockan se'n ringde vid fyra tog jag en dusch och gjorde mig klar. Frukost? Ha! Som om det brödet gick att äta fortfarande. Näpp, det fick duga med kaffe tills vidare.



Så här sitter man nu. Ni vet den där känslan när man sitter och kämpar emot sömnen åt helvete för länge och det till slut resulterar i att det nästan svider i ögonen och allting känns lite småsuddigt? Mhm, jag är där nu.

Det här kommer bli en lååång dag.