Svarslös

Jag känner dig inte tillräckligt väl.

Skulle jag bli tvungen att gissa, skulle det bli en ganska (nåja, ganska mycket, egentligen) negativ gissning, eftersom det är den jag tycker känns mest... logisk. Så jag väljer att inte gissa, utan istället försöka vara positiv och fundera över andra förklaringar. För om jag skulle gissa negativt, och jag se'n skulle visas ha fel, skulle det ju vara väldigt tråkigt!

Det är därför jag inte ger upp. Det är därför jag kanske verkar lite trög.

För det kan ju vara en pik.
En ganska tydlig pik, men jag vet ju inte säkert. Du verkar så positiv när du väl hör av dig. Du verkade positiv när vi sågs. Du verkade positiv när vi skiljdes åt. Så jag fortsätter hoppas. Jag fortsätter att tänka optimistiskt.

Men det tar väldigt lång tid för dig att svara.

Det är inte det att jag inte har något tålamod. För det har jag. Kanske för mycket. I alla fall ibland. Men det skulle vara mycket lättare att vara tålmodig om jag bara fick en förklaring till varför. Kanske jag skulle få veta att jag kan sluta vänta. Eller kanske jag skulle få en förklaring som gör att jag gärna fortsätter.

Men jag känner dig inte tillräckligt väl.
Jag vet inte vad det beror på. Ovissheten är det som gör det svårt. Ovissheten är det som gör att jag tänker på det varje kväll när jag går och lägger mig. Ovissheten är det som gör väntan så mycket värre.


För det tar väldigt lång tid mellan svaren.
 


Och kanske betyder det att du helt enkelt inte är intresserad...