Oväntat

Hur gick det här till egentligen?!
Hade du för en vecka se'n frågat mig om jag var intresserad av att hänga med och prova på, hade jag nog svarat något i stil med "nja, det där är nog inget för mig" och hade du frågat om jag ville börja, hade det nog blivit en tydligare "nej, jag är verkligen helt värdelös på allt så'nt där, så skulle inte tro det".

Till en början var det nog för att du länkade till sidan. Hade det varit någon annan, hade jag med största sannolikhet bläddrat förbi den utan att ens tänka tanken. Men nu jag gick in på sidan. Började tänka lite på det. Fortfarande helt säker på att det inte var något mer än en tanke som bara inte flugit vidare än. Men länken dök upp en gång till på timelinen (fortfarande via dig) och tankarna började dra mig åt att det kanske skulle vara kul. Kanske skulle du vara där. Kanske skulle det här vara något som vi skulle ha som gemensamt intresse. Kanske skulle det leda till att man kunde hänga med på saker som jag tidigare skulle ha sagt resolut nej till på grund av att jag inte vågat...

Igår kväll började jag kolla lite på Youtube och se om det var superavancerat (försökte väl hitta en ursäkt för att ångra mig och säga nej) eller kanske nästan överkomligt. Där verkade det faktiskt inte helt omöjligt på nybörjarnivå. Jag kollade se'n vidare på lite avancerad nivå, och även om jag kanske inte skulle nå dit, så skulle nog även en mer "normal" nivå kunna vara riktigt kul!

När jag igår kväll bestämde mig för att prova i alla fall (och packade väskan) hade tankarna börjat gå åt mer förnuftigt håll, på så vis att jag inte tänkte på vad andra skulle tycka om det, att det inte var för någon särskild person, utan för vad det skulle ge mig. Jag skulle lära mig något som jag har velat kunna i många år (dansa - vals/wienervals är idag det enda jag klarar av) men på grund av att jag är "så dålig", har jag inte vågat mig på det.

Men jag packade i ordning en väska och ställde den framför dörren till köket, så att jag absolut inte skulle kunna glömma bort det hela på morgonen, men samtidigt inte snubbla på den på vägen till badrummet. (Jag tänder inte lamporna även om det är mörkt, om jag bara ska in i badrummet - jag hittar liksom dit ändå.) Imorse var jag nära på att avsiktligt lämna den, för "det är ju inte min grej, det här", men lät mig övertalas av den dåliga ursäkten.

Så jag fick med mig det jag skulle ha, och efter jobbet åkte jag dit. Jag provade på. Det var lite småsvårt, men kanske eventuellt överkomligt med lite träning. Och det var kul.


Efter en timmes prova på kunde man ställa lite frågor och anmäla sig till höstterminen. Jag ställde mig i kön för att anmäla mig. De förklarade att det oftast blev fullbokat ganska tidigt, men om man anmälde sig två och två, hamnade man före i kön. En tjej jag träffade i lokalen (haha, rätt kul att avsiktligt undvika att avslöja vad det hela handlar om i detta överdrivet utdragna blogginlägg) kom fram och undrade om vi skulle anmäla oss tillsammans för att vara säkra på att bli antagna. Glatt överraskad kunde jag inte annat än tacka ja; jag hade redan lekt med tanken att fråga henne innan, men inte gjort annat än gett en en ytterst kort och diskret pik om det.

Så vi skrev upp oss, jag konstaterade att vi fick ett bekräftelsemail och hälsade sedan "vi ses nästa vecka". Så 14 onsdagkvällar med start nästa vecka har vi bokat upp oss på. Det ska bli jättekul! :)


Jag ska börja dansa salsa.