Vacker

Det fanns många under midsommar som jag skulle anse såg bra ut; en del skulle jag kalla snygga, några söta och så vidare.. Men det fanns bara en som jag skulle gå så långt som att kalla henne vacker.

Jag lägger ganska mycket vid det ordet när det gäller folk, men jag finner inga bättre ord för att sammanfatta dig. Jag har tyckt att du ser fantastisk ut redan tidigare år, men inte så som i år. Du har en skönhet som (för att nyttja en urgammal kliché) verkar komma inifrån och sprida sig ut till varje del av ditt yttre. Men den stannar inte där på ytan, utan fortsätter stråla utåt - är det det man kallar utstrålning? Dessutom sminkade du dig sådär precis lagom, och med den framhävde bland annat dina underbara ögon som utstrålade en konstant, smittsam glädje. Det var svårt att låta bli att stirra och bara le. Lyckligtvis hade du med dig lite lurvigare vän som man kunde distrahera sig med.

Men det yttre är inte allt, så att jag sitter här och beundrar ditt yttre får mig nog att verka ganska ytlig. För att undvika det vill jag lägga till att du verkar helt underbar som person: trevlig, snäll och glad, djurvän, intelligent och har en härlig personlighet. Vi delar dessutom minst ett intresse, även om jag själv helt klart ligger i lä inom  det.

Jag vet inte allt om dig, men av det jag sett verkar du vara nästintill perfekt. Enda problemet jag kan se med det är att du antagligen är för bra för mig, egentligen.

Men det hindrar mig inte från att jag gärna skulle lära känna dig bättre. Passar det inte som något mer, så åtminstone som vän - du är en helt underbar person!


Det är väl då inte så konstigt att man blev lite förtjust i dig?